Det är inte svårt att med hjälp av dagens internet hitta gamla inslag från svenska tidningar, radio och TV som berör “händelsen” den 4:e juni 1989 vid Himmelska fridens torg i Kina. Ordet ”massaker” dyker upp här och där. På bilder ser man unga studenter vars blod färgar deras kläder – blod rödare än Kinas röda flagga. Det är starka minnen för de som var med på den tiden, och de sitter kvar djupt i deras hjärtan. Trots detta har Kinas kommunistregering effektivt mörklagt händelsen. Än idag vet ingen i omvärlden om hur många som dog, vilka som dog, hur de dog, eller vem som tog beslutet om att öppna eld mot obeväpnade studenter. Ingen får prata om händelsen. Alla försök till att ta reda på sanningen slås ner till varje pris.

Många i Sverige känner till Ådalshändelserna i maj 1931 då 5 personer sköts ihjäl av militär som stod under polisbefäl. Händelsen utreddes av Ådalskommissionen och ger tydlig efterverkan i svensk lagstiftning angående militärens roll i civila situationer. Detta är en klar kontrast mellan en demokratisk regering och en diktaturregering.

30 år har gått, och en hel generation har vuxit fram. Många ungdomar i dagens Kina har aldrig ens hört talas om massakern vid Himmelska fridens torg, eller rättare sagt så har de aldrig fått veta. Man skulle nu, 30 år efter händelserna, tro att Kinas kommunistregering vill lyfta på locket, låta sanningen komma fram och inleda en försoningsprocess – men det gör de inte. Tvärtom tilltar kontrollen, särskilt på internet och sociala medier.

Jag vill skriva under detta brev för att vädja till Kinas regering att låta sanningen om händelsen vid Himmelska fridens torg komma fram, frige alla politiska fångar, och be om ursäkt för att ha beordrat militären att bruka dödligt våld mot civilbefolkningen.

Det är också en vädjan till den svenska regeringen att jobba med denna fråga med Kina - för demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är grundläggande frågor för alla civiliserade samhällen världen över.

Juni 2019

Jag vill skriva under brevet

-av Liu Xiaobo

Jag lever
Är dessutom ganska ökänd
Jag saknar mod, jag kan ingenting
Med en dikt eller en blombukett
står jag inför sjuttonåringens leende
Jag vet
En sjuttonåring klagar inte

Sjuttonårsåldern säger till mig
Livet är enkelt och avskalat
En öken så långt ögat kan nå
Behöver inte träd eller vatten
Behöver inte förskönas av blommor
Det står ut med solens härjningar

Sjuttonåringen föll på gatan
Gatorna utplånas
Sjuttonåringen sover i lerjorden
lugn och stilla som en bok
Sjuttonåringen kom till världen
utan att vara fäst vid något annat
än sin oklanderligt bländvita ålder

Sjuttonåringen slutade andas
mirakulöst nog utan att misströsta
Gevärskulan trängde igenom bergskedjan
och drev havet till vansinne
Då när alla blommor bara hade en färg
misströstade inte sjuttonåringen
Kunde inte misströsta
Sjuttonåringen gav sin ofullbordade kärlek
till sin vithåriga mamma

Mamman som låste in sin sjuttonåring i hemmet
Mamman till den vars ädla blodsband till familjen
skars av under den femstjärniga fanan
väcktes av uttrycket i din slocknande blick
Med sjuttonåringens sista vilja
gick hon längs alla gravarna
Varje gång hon var nära att falla
stöttade sjuttonåringen henne
med sin själs andetag
och höll henne kvar på vägen

Bortom åldern
Bortom döden
är sjuttonåringen
redan evig

(Översättning: Gunnel Nornholm)

 
Som alla barn läste jag sagor
Och jag älskade dom ifrån Kina
Jag tyckte dom var så exotiska och erotiska
Dom frammana' bilder av skönhet
Dom förmedlade dofter och smaker
Och namnen på platser och människor där var så vackra
Och det vackraste namnet av alla
Var Den Himmelska Fridens Torg
 
Så läste jag Kinas historia
Om dess kejsare och dynastier
Om dess tänkare och filosofer och despoter
Och jag bländades av denna kunskap
Denna strävan efter förfining
Som, när andra kulturer fick böja sej, kunde höja sej
Och symbolen för denne förfining
Blev Den Himmelska Fridens Torg
 
Men framstegen byggdes på träldom
För flertalet levde I armod; 
Bara fåtalet fick kultivera sej och beleva sej
Detta födde Den Väldiga Striden
Mellan herrarna och deras trälar
Och I spetsen för massorna gick där en son till en bonde
Och han svor att en dag skulle segern
Nå Den Himmelska Fridens Torg
 
Och Solen gick upp över Kina
Den Nya Tiden var inne
Och dom som var vana att foga sej kunde skola sej
För ingen var mer än nå'n annan
Och alla var till för varandra
Och folket och ledarna talade om samma framtid
När dom årligen firade segern
På Den Himmelska Fridens Torg
 
Men tiderna ändrades åter
Snart var man tillbaks vid det gamla
För dom åldriga ledarna fjärmade sej ifrån folket
Men dom unga, som lärt sej att tänka
Och tala och läsa och skriva
Gick ut, som dom lärt sej, och påminde om alla löften
Men löftena dränktes I blodet
På Den Himmelska Fridens Torg
 
Jag sitter och bläddrar I sagor
Som jag läste när livet var enkelt
Då prinsessor var vackra och kungar var kloka och goda
Och jag ser upp mot stjärnan I öster
Och jag upptäcker att den har slocknat; 
Jag förstår den så väl, det finns ingenting mer den vill lysa på
För det råder ett isande mörker
På Den Himmelska Fridens Torg

Den himmelska fridens torg